Provresultat 20/2...

...som är ganska precis 6 månader sen allt det här började...

Idiopatisk Trombocytopen Purpura

Det är inte många som förstår vad det är jag pratar om när jag förklarar varför Hannah inte får vara med på idrotten, fotbollen, dansen, skridskoåkningen, pulkaåkningen...FAN!!!
"Hon ser ju inte sjuk ut, är du säker på att det är så allvarligt, det är bara bra att röra på sig"
NEJ, jag är inte säker, jag har ju för fan inte en aning om vad det är, hur det påverkar henne, vad som är farligt eller inte. Det enda jag kan göra är att förlita mig på det som läkarna säger.
-Att hon ska ta det lugnt
-Att hon inte får anstränga sig
iallafall just nu när värdet är så lågt.
Vi får vänta och se... Vänta, vänta, vänta!!!

Såå, idag var det dags för ännu ett stick och provtagning. Duktiga Hannah har förberett så gott hon kan, hon har packat en liten "nödväska" som hon har med sig vid provtagningarna, ifall att hon skulle bli kvar på sjukhuset. Bok, telefon, mynt till automaten där man kan köpa varm choklad, diverse småpryttlar som kan vara bra att ha, ifall det blir lång väntan på provsvaret. Saker att göra, sysselsätta sig med under tiden vi väntar, så att hon försöker att distrahera sig själv medans vi väntar. Hon säger till sig själv "-jag är nöjd om det är över 15" för att hon inte ska bli besviken när resultatet kommer. Och de gångerna det har varit under 15... det gör så ont i mig att se hur hon försöker vara stark, samtidigt som jag ser tårarna som stiger i hennes ögon, hur förtvivlan letar sig in och nästlar sig fast...

Men lika många gånger så har värdet varit bättre än vad vi förväntat oss, och dom gångerna är det skönt att vara mamma :)
Då är det en helt annan tjej, från nervös och ängslig, till sprudlande överlycklig!

Idag var en sån dag, resultatet lät dock vänta på sig över en timme, och vi båda hann att bli ganska nervösa. När vi äntligen blev inkallade, så ska du ju inte tro att värdet är det första dom klämmer fram, utan frågor och undersökning först, jajamen, så ska det gå till. Håll dom på halster bara.
Så, äntligen, "-Ja idag såg ju värdet bättre ut än sist, men vi är ändå bara uppe i 65."
" Vi får vänta och se, ta nya prover, och ta det därifrån sen"

VÄNTA... är inte min starka sida...
Just nu vet jag faktiskt inte vad min starka sida är alls, är bara trött...

Jaja, värdet hade vänt uppåt och det är vi mer än nöjda med för tillfället.
Mycket mer än nöjda faktiskt!!!